|

Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.
Kinesiskt ordspråk
|
|
Den esoteriska impulsen i renässansen
Grekisk
esoterisk filosofi fick stort inflytande i renässansens Europa.
1462 blev den platonska akademin i Florens grundad under ledning
av Marsilio Ficino. Här blev de Hermetiska skrifterna översatta
till latin, och man studerade också den esoteriska sidan av Platons
lära. 1471 kom Florens första boktryckeri, och lärdomen från Ficinos
mysterieskola spreds över hela Europa. Denna filosofi hade stor
betydelse för personer som Mirandola, da Vinci, Michelangelo, Rafael,
Dürer, Copernicus, Bruno och Kepler.
Den förste som tog till sig mystikens Guds- och världsbild och
tänkte vidare i alla dess filosofiska konsekvenser, var kardinalen,
teologen och mystikern Nicolaus Cusanus (1401 - 1464). Han
stod i nära kontakt med renässans-miljön i Florens. Cusanus kom
fram till att det fysiska universum måste vara oändligt, och han
föregick det essensiella i relativitetsteorin: tid och rum är inte
fasta, självständiga begrepp, utan relativa och måste alltid
ses i sammanhang med iakttagarens position och rörelsehastighet.
Cusanus skrifter om den kristna treenighets-läran utgör den filosofiska
basen för "Den holografiska världsbilden" inom kvantfysiken.
Se också:
Rosenkors-Ordenen - en skole i selverkjennelse
|