Antikens filosofi

Många av antikens stora filosofer var Invigda och hade tillgång till den esoteriska visdomen. Pythagoras är i våra dagar mest känd som matematiker, men talspekulationer blev av pythagoreerna endast betraktade som en nödvändig utgångspunkt för den människa som ville känna sig själv. Pythagoras hävdade att talen är vibratoriska storheter som återspeglar de grundläggande principerna i den metafysiska världen. Han grundade en mysterieskola i Syd-Italien, där bland andra Platon mottog undervisning. Syftet med pythagoreernas studium var, genom en inre rening, att förbinda det lägre, jordiska medvetandet med det högre, andliga Jaget.

Platons filosofi bygger på hans förmåga till översinnligt vetande, något han beskriver i Grott-liknelsen i "Staten", bok 7. Platons arketypiska värld är densamma som Jungs "kollektivt undermedvetna". I dialogen "Faidros" skriver Platon: "När den som just är Invigd och har fått skåda mycket i den andra världen, ser ett gudsbenådat ansikte eller en fysisk varelse som utsökt avbildar skönheten, då grips han först av en skälvan och något av hans bävan från den gången övermannar honom."

Platons exoteriska filosofi finns i böcker, medan den esoteriska, hemliga läran endast blev förmedlad muntligt i hans akademi strax utanför Atens centrum. Ja, den platonska akademin var i verkligheten en mysterieskola där det gavs vägledning i hur man skulle utveckla förmågan till översinnligt medvetande. Detta var orsaken till att studierna var slutna och endast ett fåtal av dem som önskade det, fick delta i undervisningen. Platons akademi var, i likhet med Pythagoras' mysterieskola, öppen för både kvinnor och män.

Antikens mysteriekulter

Av de många mysteriekulterna nämner vi Isiskulten, Demeter och Persefone-mysteriet i Eleusis utanför Aten, och Mithraskulten. Man har funnit en mängd Mithrastempel från Afrika i söder till Skottland i norr, och den var en tid kristendomens största konkurrent. Mithraskulten blomstrade upp i århundradet före Kristus. Kultens intellektuella och andliga center var i Tarsus i Mindre Asien, Paulus födelsestad. Mithraskulten var esoterisk. Det vill säga att anhängarna lite efter hand fick tillgång till läran genom ett gradssystem. Syftet med kultens ritualer var att deltagarna skulle få uppleva resan "genom himlarna" till Guds rike, och på denna resa var Mithras följeslagare och väktare. I dag blir sådana erfarenheter kallade "ut ur kroppen" eller "nära döden" upplevelser, med den skillnaden att i mysterierna blev processen medvetet uppövad och styrd av deltagarna.

Den esoteriska meningen med symboliken i Mithrasmysteriet blev för få år sedan funnen av vetenskapen: Tidpunkten för vårdagjämningen, det vill säga där solen står på den första vårdagen (sett i förhållande till "fixstjärnorna" i bakgrunden), förflyttar sig baklänges genom zodiaken med en hastighet av 1 grad vart 72 år. Vart 2160 år går punkten för vårdagjämningen över i ett nytt stjärntecken, och den förflyttar sig baklänges runt hela zodiaken inom loppet av 25 920 år.

Omkring 2200 år före Kristus gick vårdagjämningen från Oxens tecken in i Vädurens tecken. Astrologerna menade att man gick över från Vädurens till Fiskarnas tidsålder vid konjunktionen mellan Saturnus och Jupiter i Fiskarnas tecken, sju år före vår tideräknings början. Vi är nu i övergångsfasen mellan Fiskens och Vattumannens tidsålder - eller New Age som den kallas.

Symboliken i Mithrastemplen beskriver övergången från Oxens till Vädurens tidsålder, och Mithras blev uppfattad som den som styr tidsåldrarna och människornas vandring genom följden av tidsepoker. Av andra element från Mithraskulten kan vi nämna: enligt legenden blev han född 25 december i en underjordisk grotta av en jungfru, medan några fåraherdar var vittne till födelsen och kom med gåvor till barnet. Mithras dog inte, men for levande upp till himlen. Han var en solgud och blev därmed hyllad på söndagen, som är solens dag. Centralt i Mithrasdyrkan var dopritualen och en helig måltid med bröd och vin. Utifrån detta är det förståeligt att Konstantin den Store som blev omvänd till kristendomen år 312, kunde ge ut mynt med bild av Mithras år 320 utan protester, och att den viktigaste symbolen i den tidiga kristendomen inte var korset, utan fisken. Det må tilläggas att esoterisk kristendom inte ser på Jesus Kristus enbart som inledaren av Fiskens tidsålder, utan också som en vändpunkt i mänsklighetens utveckling.